På avdelning Blå möts 21 barn
och 3 pedagoger.

Svamp

Murklans mönster och svampens familj

- Vad har det lärt oss?

Tidigt i höstas visade barnen en nyfikenhet för svampar. Med svampen som arbetsmaterial kan barnen få
möjlighet att upptäcka och förundras över någonting gemensamt. Vi ser att
arbetet med svampar har väckt frågor

och nyfikenhet för bland annat matematik och teknik, naturvetenskap, språk - kommunikation
och de värden vi tagit ställning för. Barnen får också möjlighet att lyssna
till varandra och få känna tilltro till sin egen förmåga.

Vi tänker också att genom deras gemensamma intresse
skapas nya möten mellan barnen där de kan utbyta erfarenheter och kunskaper.
”De hundra språken” är den arena i vilken vi befinner oss under vårt utforskande.

Barnen diskuterar under en samling:

 

- Vilka svampar kan man äta och vilka svampar är giftiga?

- Hur kan man veta att en svamp är giftig?

- Det ser man, man ser det under svampen.

- Om svampen är röd är den giftig och den där svampen
är ju det.

- Man måste titta i en bok!

- Min pappa har sagt att man inte kan äta svamp med
rött och vitt.

- Kantarell kan man äta. Den är gul och brun.

- I svampboken är det en döskalle, då ska man inte äta den!

- Men här är det ju två döskallar vad betyder det?

- Då är den svampen lite giftig och den andra är jätte giftig.

Vi ser att barnen ska få möjlighet att med svampboken som ett verktyg,
kunna lära sig att lära och fördjupa, tänka vidare....

Barnen sätter sig i relation till svampen

Vi tar in arbetet i ateljén för att möta svampen
och titta på detaljer.

– Vi måste titta noga.

– Jag vet att det där heter skivor.

– Med förstoringsglas ser jag stort!

 

Dissekera

– Jag ser en mask! Men vart tog den vägen?

– Den kröp in i svampen. Vi måste öppna och titta in!

– Det här känns mjukt.

 

Att titta noga, och få prova många gånger…

                                        

 

Barnen funderar och reflekterar mycket med varandra för att försöka förstå.
De sätter svampen i relation till sig själva och sitt eget liv.

Hur ser det ut runt svampen i skogen?



Vad behöver svampen för att må bra?

– Titta vad många svampar det finns
här, de sitter tillsammans, som i en familj.

– Titta! den här svampen är ensam...

– Nej, där har han en kompis!

 

De sitter och kommunicerar med varandra över fakta och det de försöker förstå.

– Om det är döskallar som är svarta kan man inte äta dem.

– Om de är prickiga, då kan man äta dem, om dem är randiga

då kan man inte äta dem.

 

 

 

Vad ser vi för olika lärande i svampprojektet?

Förskolan är en demokratisk mötesplats, där vi tänker att barn har rätt till att utveckla
och erfara de hundra språken. Vår hållning är att barn inte lär sig en sak i taget  utan att allt hänger ihop och förutsätter varandra. I
barnens arbete med t.ex. lera, ser vi många olika läranden.
Som när Emelie arbetar med sin svamp upptäcker hon att hatten är för stor och gör reflektionen
att den måste bli mindre för att kunna stå upp. Det är att tänka teknik.

När Emil gör sin svamp är det viktigt för honom att den är i rätt storlek.
Han tar hjälp av svampboken för att få informationen.
Det blir matematik, skalenligt.

  Kooperativt lärande

Alla lär sig på olika sätt. Genom att vara i någonting tillsammans kan vi berika
varandras lärande.  Vissa barn lär genom att göra många ”lersvampar”, andra samlar på sig
information innan man sätter igång med ”lersvampen” och vissa lär sig genom att observera andras göranden.
De olika erfarenheterna leder till lika mycket lärande.